morbida dockor som skrämmer Lillen

Tänk vad olika vi är, ta det här med dockor tex, jag älskar dockor dom ger mej lugn frid drömmar och ett sätt att se verkligheten på ett sagoaktigt vis.

Dockor är basen i det mesta jag gör, hattar, smycken, tavlor, kläder och tavlor, jag återkommer alltsom oftast till dockan som ikon.

Vid fotograferingar, vill jag få fram det docklika hos modellerna och likaså i visningar.

Jag älskar när den söta dockan saknar en arm eller är halshuggen eller på annat sätt lemlästad det ger en skön kontrast och skakar liv i fantasierna.

Lillen däremot blir rädd för dockansikten oavsett hur söta dom är, är de därtill utan kropp och syfte tycker hon att de är rent otäcka.

Bara en tanke denna regniga onsdag,det som är en självklarhet och inspiration för en person kanske är rent otäckt och fult för någon annan, det ser vi ju naturligtvis dagligen, likväl blir vi förvånade vid missförstånd och meningsskiljaktigheter,- jag säger bara en sak om alla kunde älska dockor skulle det inte finnas osämja i världen, eller hur var det nu?

Viva la dolcevita, eller viva la docka!!

Dockor-det nya svarta helt enkelt puss och hej mallan